Jag vill bara ställa mig upp och skrika rätt ut. Är så jävla less på allt återigen. Det började gå bra, men nu är jag rädd för att hamna på ruta ett igen. Med allt. Det är som bära eller brista. Och det vore allra enklast att bara ta den enkla vägen... fast den är ju inte enkel den heller, det är ju det som är det värsta... eller få som man vill för en gångs skull... men livet är ju inte rättvist någongång, eller hur?

Men nog om det, ska väl ta och fixa ihop något gott att äta, slå igång någon bra film och förhoppningsvis somna i lagom tid för en gångs skull, för imorn tänkte jag och Frida tagga stranden om vädret håller i sig♥