Dream is all I ever will
En till text jag hittade på en blogg... på något sätt känns den stark.
Nu har det blivit såhär.. vi bara skriker och svär och vi har glidit isär.. Jag skriver det hära, för den tiden vi hade hopp om att isen skulle bära. Men det var då, och klockan tickar. Jag somnar stillsamt och låtsas vela kunna hinna fram till det vi kunde haft, alla stunderna och det underland, som vi lämnat allt, känslan brast och nu när
du är borta behöver jag änglavakt.
Hör du hur jag håller andan? Kan du ta mig dit igen? bara en gång till.. och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen? bara en gång till...
Det kanske är meningen, att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen? Jag ser tillbaka och orden kommer, "det håller inte längre" och vi sa det i kör. Jag låter dagarna dö för jag saknar din röst.. Allt vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
Du? Vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommar nätter? Vi ville bara vara lite bättre, vindarna kom och jag svarade på direkten. En klen tröst är att jag ser dig ibland, och att du ville ge mig din hand.
För vad spelar nån rolll när vi lämnat allt..ingenting, men det känns så kallt.
Det var sommar och vi dyrkade solsken, samma sommar som fyllt mig med tomhet.. och allt jag vet är att man måste ta sig upp för att kunna falla ner.. och jag har sett botten allt för många gånger. Allt jag vill är att du ska
hålla om mig.
Nu har det blivit såhär.. vi bara skriker och svär och vi har glidit isär.. Jag skriver det hära, för den tiden vi hade hopp om att isen skulle bära. Men det var då, och klockan tickar. Jag somnar stillsamt och låtsas vela kunna hinna fram till det vi kunde haft, alla stunderna och det underland, som vi lämnat allt, känslan brast och nu när
du är borta behöver jag änglavakt.
Hör du hur jag håller andan? Kan du ta mig dit igen? bara en gång till.. och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen? bara en gång till...
Det kanske är meningen, att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen? Jag ser tillbaka och orden kommer, "det håller inte längre" och vi sa det i kör. Jag låter dagarna dö för jag saknar din röst.. Allt vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
Du? Vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommar nätter? Vi ville bara vara lite bättre, vindarna kom och jag svarade på direkten. En klen tröst är att jag ser dig ibland, och att du ville ge mig din hand.
För vad spelar nån rolll när vi lämnat allt..ingenting, men det känns så kallt.
Det var sommar och vi dyrkade solsken, samma sommar som fyllt mig med tomhet.. och allt jag vet är att man måste ta sig upp för att kunna falla ner.. och jag har sett botten allt för många gånger. Allt jag vill är att du ska
hålla om mig.
Kommentarer
Trackback
