The scars of all I ever know...

Det värsta är hur lätt det verkar vara för dig... Det är ett j*vla år av minnen, och det känns som att du bara släpper allt... även om jag vet att du såklart inte gör det, gör du det garanterat lättare än mig...
Det var hårt att höra vad du sa åt mig... jag vet att jag har gjort mitt livs största misstag. För det var att förlora dig... Man inser inte hur mycket man hade innan man förlorat det. Hur jävla lyckligt lottad man är, vad man hade kunnat göra för att förhindra att det blev som det blev... jag kommer få leva med det resten av mitt liv....
Hur stört det än låter för folk när man är såhär ung... men jag hade kunnat dela en livstid med dig. Det hade jag. Och det är inget jag bara säger och alla svarar: "Det känns så nu men du kommer över det, tro mig!" För mina känslor för dig är så j*vla äkta och starka, det kommer aldrig gå att släppa taget helt. Aldrig. Visst, jag kommer komma över det på ett sätt och jag kommer väl behöva gå vidare, jag har ju inget annat val... men var du än tar vägen i livet kommer du alltid ha en del av mitt hjärta... Glöm mig aldrig. För jag vill bara se dig lycklig... räcker inte jag till så hitta lycka hos någon annan.... så länge du är lycklig.




I hate saying goodbye... even if it´s just for a while, cause things will never be the same. Gotta learn to live and let go first...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0