Wake me up, when September ends...

Måste säga ursäkta för alla mina smått deprimerande inlägg här. Men just nu är det här mest en plats där jag skriver av mig för att få ut allt. Det känns som bättre att skriva någonstans... halvkonstiga inlägg, visst, men det är min blogg och den som inte vill läsa behöver inte. Men som sagt, nu är den här sidan mest till för att skriva av mig om saker... randominlägg bara.

Får höra klagomål varenda dag på hur negativ och bitter jag är om allt nuförtiden... men man kan inte räkna med att allt blir bra på en vecka... det funkar inte så. Frågan är hur länge det egentligen ska ta...  Jag försöker bli en ny och starkare jag, en mindre idiotisk... men tyvärr så kan jag inte vara den där grymt happy personen just nu... det är inte jag. Jag är trasig. Mitt riktiga jag är någonstans djupt begravt inom mig... men det börjar komma fram lite mer. För vissa tidpunkter på dygnet kan jag faktiskt se det positiva i livet och bara skita i allt, men som sagt, de där kvällarna är värst... och det betyder inte att du inte finns inom mig 24/7... för du finns helatiden där. Varenda minut, i allt jag gör... och jag undrar om det är likadant för dig... men jag vet inte... du finns inte där mer... inte som förut...
Jag saknar dig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0