Sitter här med nattens tankar i huvudet som vanligt... funderar på att gå och lägga mig i sängen lika gärna igen, här händer det ju inget. Men jag tycker inte om att drömma. För där finns bara du. Och det är bara en dröm, inget annat, så det jobbiga är ju att vakna upp sen. Som min kära vän sa, man slutar nog aldrig älska någon helt. Åtminstone inte den första. Den som alltid kommer vara speciell. Den som alltid kommer ha den största platsen i ens hjärta. För jag kommer aldrig sluta älska dig. Det vet jag. Och vad alla än säger... jag kommer aldrig sluta hoppas. Hoppet är det sista som överger människan.
För du gjorde mig så sjukt lycklig. Jag vet knappt vad lycka är nuförtiden. Hur det känns... den försvann med dig.

Jag försöker att tänka framåt. Jag försöker verkligen. Men på något sätt slutar det bara med dig dig och dig. Jag ser inget annat... vart jag än går, vad jag än gör. Det är därför jag vill bort. Bort från alla minnen. Men samtidigt... är jag livrädd för det. Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.