Allting börjar om
Gaah vilken beslutsångest jag har! Staden? Inte staden? Men åker jag blir det mys med världens bästa Frida och det låter inte som en dålig idé. Egentligen... jag vill allra helst ha fredag nu så jag kan åka härifrån. Jag önskar jag kunde stanna där och aldrig komma tillbaka... jag mår bra av att vara i Luleå. De som känner mig där känner mig, och det är inte många. Det känns så befriande på något sätt. Jag kvävs av att vara på ett så litet ställe som nu. Jag måste testa mina vingar...
Börja om på nytt. Och samtidigt skrämmer det livet ur mig... för samtidigt som jag vill... vill jag inte... I hate how we got into this mad situation.
Nu ska jag väl fortsätta kolla The Hills. Sen blir det väl den senare bussen till stan, om jag nu inte stannar här...
Spanat in lite kläder har jag också gjort btw:
<-- lite småsugen på klänningen, partyblåsa?
Jag har redan genomlidit det här en gång,
jag förtjänade inte en gång till..
Men det var risken jag tog.
Jag ångrar ingenting.
Jag väntade mig bara mer
jag förtjänade inte en gång till..
Men det var risken jag tog.
Jag ångrar ingenting.
Jag väntade mig bara mer
Kommentarer
Postat av: C A R O L I N E ﺕ
SVAR Hej! jag är 18 år, född -92 =) jo, vi skulle också ha firat 17 månader, det är riktigt tufft.. klumpen i magen har inte försvunnit än. och nej vännen, du är verkligen inte ensam! får man fråga varför det tog slut? kram på dig!
Trackback
