För det är du som är krossad och jag som går fri.
Jag har kroppen full av oro
men inget mål.
Tror folk på allvar att livet blir godare
när man har "framgång" men inte längre polare?
Från början var du liv full av vind
nu är du lyckad men så ihålig
du siktar för högt och du ska dit direkt
och alla andra blir en bieffekt.
Kommentarer
Trackback
