Fortfarande på lite smått dåligt humör måste jag säga. Men det är ju inte förvånande att så fort man är i Kiruna är det något värt att diskuteras.

Idag ska jag umgås med mina fina, de som funnits där genom vått och torrt, och som aldrig svikit, aldrig snackat skit. De senaste åren har jag verkligen förändrats, det kan jag lätt säga. Säkert både till bra och dåliga saker, jag vet inte. Jag vet bara vad som förändrat mig i alla fall. Du förändrade mig. Och det bästa jag lärt mig är att stå för vad jag tycker och vägra bli nertrampad av någon.

Döm inte folk du inte vet något om. Du vet inget om hur den personen haft det i sitt liv, vad man gått igenom. Så är det bara. Nä jag vet vilka mina äkta vänner är, de som står vid min sida always. Det är de man kan lita på. De enda man kan lita på uppenbarligen. Och ni vet vilka ni är.

---

Jag vet inte vad du tror heller, att jag inte bryr mig eller? Bryr mig mer än de flesta, mer än du någonsin kommer förstå, och jag hoppas att du inser det en dag. Och jag vet inte vem som är sämst av oss egentligen, du eller jag? Jag gjorde det jag vet är rätt, och jag slutar inte bry mig ännu heller fast du svek mig något enormt. Jag har aldrig känt mig så idiotisk och dumförklarad. Nertrampad av någon. Alla visste förutom jag.

Men jag tänker inte vara arg. Spenderade alldeles för lång tid till att vara det förut. Och då visste jag inte ens hälften. Tack för att du gjort mig till en starkare person, du har lärt mig att överleva hur mycket någon än sårar en. Och du har visat mig hur det är att innerligt älska någon av hela sitt hjärta. Men det viktigaste jag lärt mig är att det går att bli lycklig igen. För det är jag. Jag mår bättre än vad jag gjort på väldigtväldigt länge!

Och ångest är att vara mänsklig vet du. Så jag vet inte var jag har dig... aldrig mer. Tack och hej och jag hoppas verkligen du lär dig.