Man kan inte precis säga att "lycka" beskriver känslan som har varit de senaste dagarna. Det är hemskt och se hur dåligt folk man bryr sig om mår. Man önskar att det fanns något man kunde göra för att bara fixa allt, för alla andras skull... men det går inte. Man är hjälplös.

Som sagt, Jennifer jag kände inte dig så bra, men jag har sett vilket stort avtryck du har lämnat efter dig. Förstår du hur många som saknar dig? Du var en så himla omtyckt person, du var omtyckt av alla. Du fattas så många, och det känns som att hela staden bara stannat upp på något sätt.

Jag säger som alla andra, vi fick låna en ängel, det vet jag när jag ser hur fint alla pratar om dig. Jag hoppas verkligen att du är på en bättre plats nu, men det var inte dags för dig ännu. Du gick alldeles för tidigt.

Vila i frid ♥