Sen en tid tillbaka har jag varit tom, och försökt att hitta spår som leder rätt. Finns så mycket man kan göra, borde och vill. Och mitt i allt så ska man räcka till.
Varför flyttar jag aldrig när det är det jag egentligen vill?
Mår inte bra i den här äckliga staden.
Såklart vissa gånger, men det känns som att jag vill mer än vad det här stället har att ge...
Det börjar bli dags.
Kommentarer
Trackback
